and I don't know how.


i helgen drömde jag att jag träffade Gavin Degraw i en gränd i New York och det kändes
alldeles för verkligt samtidigt som att jag visste i min djupaste sömn att det var för
bra för att vara sant. sen finns det stunder som är verklighet men känns alldeles
för drömliknande. det gör att man vill nypa sig själv i armen. synd att det går
över efter en stund.

ibland försvinner jag bara bort. för ett par sekunder. min blick är still och mina
tankar på ett helt annat håll. jag skulle vilja veta vad jag tänker på då.
för det vet jag knappt själv.
allt mellan himmel och jord | |
Upp